lingv181

Och jag vet inte om det är meningen. Kanske är det det. Och jag vill minnas att den var ganska snygg förut, då när den fortfarande var Femkul. Men vad har en tidning att vinna på att vara ful, även om det är en tanke bakom?

Och innehållet då? Som den ytliga människa jag är kan jag inte riktigt koncentrera mig på själva innehållet. Och när jag verkligen försöker så läser jag med lite extra överseende, lite Jaja huvudsaken är att de haft kul och lärt sig något på vägen. För i mina händer håller jag en skoltidning som en glad högstasieklass slitit ihop som terminsprojekt. Eller, nej just det. Det ser ju bara ut så.

Nä. Om de lade lika mycket krut på att skapa en snygg och kärleksfullt gjord tidning som de gjort på att förklara varför de använder sig av det könsneutrala pronomet hen så kanske jag läser den igen. Tills dess får jag väl nöja mig med den akademikersnobbiga men inte riktigt lika fula feministblaskan Bang.

Åh, härligt med sommarvärme! Sådana här stjärtsvettiga dagar gillar jag att tillbringa på en stekhet södergård, gärna tillsammans med ett gäng soptunnor och en högtrycksspruta att rengöra dem med. Inget får doften av rutten fisk att sprida sig så bra som solvärme och vatten. Men jag var fin i min ljusgula kjol, det var jag. Ett litet tag iallafall.

Jamen alltså visst är det väl ändå underbart med sådana här dagar! Alla går ut ur sina ostädade hem till parker med svalkande skugga och vind. Så gjorde även Kollektivet när jag väl kommit hem från min kooperativa plikt. Med grill och käk samt några trehjulingar drog vi ned till den stora barnparken. Det hade visst även nassesvenne och hans mysiga häng gjort. Fast utan grill och trehjulingar, men en massa ren sprit istället.

Det där med Utan Grill förstod vi så småningom var ett problem för nassesvenne. Han hade ju tänkt grilla med sina polare i parken, i lekparken, men då var det ju en jävla chilenarfamilj där. Jo, jag såg dem också. De hade fullkomligt ockuperat det 1,5 meter breda sandfyllda cementröret med sin lilla engångsgrill.

Nassesvenne var inte nöjd. Nej han var snarare kränkt. Han skrek och hotade och gick fullständigt nötter, inga jävla invandrare skulle minsann komma hit och ta över våra grillar! Medan jag ringde snuten gick min galna granne bort till skrikapan och pratade lite vett i honom. Med sig hade hon sin ettåriga son vars far är tunisier. Det var tydligen okej. Finne var tydligen också okej att vara med tanke på att nassesvenne visade sig komma just därifrån.

Sedan var det lungt ett tag, och något polisbesök till lågprioriterad förort en varm lördagkväll hade jag inte räknat med. Men de kom visst. En hel pikét faktiskt. Samtidigt kom det en ambulans till nassesvennes diabetessjuke vän. (Där ser man hur det kan gå, säkert var det för att han aldrig fick sig sin grillade mat!)

Stor förvirring. Till sist fick iallafall de vid det här laget stupfulla grillaspiranterna dra från lekparken, och då var det dags även för oss att dra vidare hemåt.

Imorgon blir det kallt igen. Det ska bli skönt.

Maken vet precis vad jag vill ha.

Den Ömma Modern är idag lite extra öm i både skalle och kropp. Jag har försökt räkna på hur många öl det blev och är inte helt säker men jag tror att det blev nästan fyra och en halv (!) mellanöl. Vilt.

Jag minns inte hur längesedan det var jag fick i mig sådana mängder alkohol på en och samma kväll. Vilket troligtvis också är anledningen till att jag förträngt hur det kunde vara på krogen en helt vanlig torsdagkväll. Och jag kan inte riktigt avgöra vilka av männen som var mest patetiska - de dyngfulla födelsedagsfirande peruanerna som gång på gång och med något desperat i blickarna försökte äntra vårt bord med hjälp av taffliga kommentarer. Eller om det var anarkistsnubben vars raggningsreplik var "Vill ni prata politik, om Palestina till exempel?". Alltså han, med ett marlboropaket i sin hand (I rest my case!), som sedan faktiskt oombedd slog sig ned vid vårt bord, och med den klassiska Jag Frågar Det Jag Vill Berätta Om Mig Själv-tekniken på kort tid kunde ge oss den mesta informationen om hans fantastiska person. Vi flickor satt ju ändå bara där alldeles ensamma. Men kom igen! Om du vill verka anarkistisk, medveten och tilldragande - sluta hylla Pirates of the Caribbean! Det spelar ingen roll att Jonny Depp har kajal, det är fortfarande bara en helt vanlig snubbefilm (om än ganska underhållande förstås).

Jag kan inte förstå hur så många män tror att vi VILL ha deras sällskap. Varför skulle vi vilja det? Varför har män så förbannat svårt att uppfatta cynism och ironi? Och vad har de för filter i öronen som får "Kan du vara vänlig att gå, vi vill faktiskt vara ifred!" (alternativt "Dra åt helvete!") att låta som "Snälla, stanna och få mig att känna mig som en komplett kvinna!". Och om två jävligt coola tjejer dansar järnet för sin egen skull på ett i övrigt tomt dansgolv, vad i himmelens vilda parader får firmafestklädda medelålders män att tro att de där tjejerna istället vill dansa med dem? Eller sluta dansa för att tacksamt dricka den drink de skulle bli bjudna på isåfall. Det går över mitt förstånd.

Det var en kul kväll trots allt. Och att sedan i lagom tid få komma hem till Största Sängen Hökarängen och krypa ned bredvid ett mysvarmt barn slår alla efterfester i världen!

05:30 är ingen bra tid att gå upp. Inte för någon, särskilt inte för Den Ömma Modern med Det Dåliga Morgonhumöret. I morse vaknade Dexter ungefär då, sådär mitt i natten alltså. För dagen alltså. Precis som igår. Vid den tiden vaknade även Roxanna och gick in till sina föräldrar, drack välling och sedan sov alla Starcks till typ 12. Ibland känns livet så orättvist på något sätt.


Men sedan får jag kaffe med egentid och allt blir bättre igen.

Nu har vi bott i vår lägenhet ett tag. Det funkar fint. Lägenheten är fin. Barnen är fina mot varandra (ofta). Vi är fina allihop. Vi är faktiskt så fina att Hem och Hyra, Hyresgästföreningens egna tidning, varit hemma hos oss och intervjuat. Jag är en mediaprostituerad. Men fin.

Igår tog jag mitt ansvar som hyresgäst och gick på ett möte hos hyresgästföreningen angående den upprustning av området som Stockholmshem planerar till nästa år. Det ska bli grönare och mer blind-, panschis- och barnvänligt.

När jag kom till lokalen som mötet skulle vara i trodde jag att jag hamnat fel. Det verkade vara ett helt vanligt PRO-möte och min närvaro drog ned ålderssnittet med några tiotal år, kanske fyrtio. Men jag hade hamnat rätt. Mötet blev en helt fantastisk upplevelse i missnöje, mötesovana och gamla invanda roller inventarierna emellan. En mer detaljerad beskrivning kommer så småningom.

I övrigt är den stora hissen allt som oftast trasig. Den funkade ett tag efter en omfattande tvåveckorsreparation, efter det gick den döende långsamt (en nedsaktning på 30%) och sedan dog den igen.
Den lilla hissen som nästan precis rymmer maxantalet personer (tre) gör sitt bästa i morgonrusningen för att klara trycket från nio våningar med fem hushåll på varje.
Igår hade någon visst köpt en dubbelsäng och tänkte få upp den till sin lägenhet. Muahaha, tror de att vi bor på Kungsholmen eller? Vissa tar sig rättigheter minsann.

Idag är det en vecka sedan familj no 2 flyttade in på övervåningen. Vi packar upp, packar upp.

Hittills har det mesta gått smärtfritt, barnen sover i genomsnitt något lite längre på mornarna (Men är de verkligen helt friska? Lite sjuka är de nog... Något skumt är det.), föräldrarna kan turas om och få sovmorgon någon gång ibland, hissarna går nästan som de ska och det går faktiskt att borra i väggarna om man har en hammarborrmaskin.

Att flytta från 47 kvm till 160/2 är det bästa vi gjort för vårt äktenskap hittills. Och som en nästan oförtjänt bonus har vi fått en helt magisk utsikt.



Nu väntar vi bara på att den andra familjen ska flytta in.

På väg ut ur huset, när Jabba låg på golvet och skrek för att hissen åkt iväg och Loppan surade för att jag ite fällt ner ryggstödet på vagnen, kom en kvinna med en stor flåsig hund in genom porten. Hon liksom så många andra hälsade oss välkomna till huset (snacket verkar gå om att vår sjua inte längre är tom) och gladde sig på något sätt åt att vi skapade en nationell balans i huset. Och så fick jag förklaringen till varför det alltid luktar piss i entrén. Någon, som jag tror att hon kallade för Hemliga Pissarn eller möjligen Pissmysteriet, har i elva års tid urinerat precis utanför dörren till lilla hissen. Bra att veta. Men  vem som målat överjävligt fula katter och vaser på väggen fick jag tyvärr inte veta. Det stora mysteriet kvarstår alltså.

Jag mötte en granne i hissen. Han undrade på finskbruten svenska om vi flyttade in eller ut. "In!" svarade jag glatt. "Jaså, jaha. Själv är jag på väg ut. Det är så jävvla stökigt här och så jävvla lyhört. Jag står inte ut längre."

Det gjorde mig glad. Inte för att han flyttar ut, så satans ytlig är jag inte att jag störs av att han gick klädd i ett grällt joggingset med bruna loafers till (!). Men det påminde mig om att vi inte längre kommer vara de enda i huset som väsnas såväl dag som natt. Vi kommer inte ens vara den enda barnfamiljen! Med tio hemmavarande barn av tolv i lägenheten bredvid och fem barn i den tvärs över ligger vi med våra två plus ett barn ganska soft till. Om inte annat finns det mängder av andras barn att skylla på om någon nu skulle ha en åsikt.

...har vi målat och målat. Och målat. Tack vare en massa hjälp av flitiga vänner gick det helt otroligt smidigt allting. Jag fick dessutom hybris i lördags och kunde knappt slita mig från rollern efter att Maken äntligen dragit iväg med de rara men ack så ineffektiva barnen. Men det är bara så himla roligt och det blir ju så otroligt snyggt och ljust och fantastiskt och alldeles askungeunderbart. Att komma hem till vår gamla lägenhet, den där krigshärjade jordhålan vars få kubikmetrar mest upptas av dålig energi och dammigt krafs, gör mig bara arg. Det enda som gör att jag står uti Årstalägenheten är våta fantasier om hur roligt det vore att måla om även här.

/Susanna

Och så lite pics!


Barnarbete.


Nya trappgrinden med sambo.


Mtt sovrum! Och Makens.


Mera trappa.

Jag har fått kritik från vissa håll för att den här bloggen är så satans tråkig hittills. Vissa hade tydligen förväntat sig en mer detaljerad blogg med mer utförlig information om lägenheten i sig och om hur det är att bo i ett snyggt kollektiv. Men okej då, det kommer! Tillsvidare får man dock nöja sig med en statusrapport i form av mobilfoto. Och jag tror att det räcker så ganska länge. Jag menar, hur snygg kan en hall med trappa bli egentligen? Det tål att tänkas på ett bra tag.

Ingen har väl missat att vi ska flytta? Subtila som vi är tänkte vi nu ge er en lista på vad vi ska göra och när vi ska görat, och således vad vi tacksamt och i allra största ödmjukhet tar emot hjälp med.


- Helgen den 4:e-5:e augusti, dvs denna helg:

Short notice men iallafall: Måla måla måla. Inte så mycket tapetriv utan mest och helst bara tejpa och rolla järnet. Den som vill måla får hjärtans gärna komma dit i oömma färgkläder och göra det. Den som hellre vill leka med barn får gärna göra det.



- Helgen den 11:e-12:e augusti

Samma som ovan: Måla måla måla. Inte så mycket tapetriv utan mest och helst bara tejpa och rolla järnet. Den som vill måla får hjärtans gärna komma dit i oömma färgkläder och göra det. Den som hellre vill leka med barn får gärna göra det.

Om vi blir några stycken kanske ytterligare någon vill ta på sig att göra en mustig linssoppa eller nåt. Mat är bra för humöret.



- Helgen den 18:e-19:e augusti

FLYTT har vi lite optimistiskt planerat för, och snart bokat flyttbil till. Troligtvis blir själva flytten på söndagen och packning på lördagen.

Här behöver vi helt enkelt en massa käcka bärare utan foster i magen eller skada i ryggen. Och för er som inte vet så ligger nuvarande lägenhet 1/2 trappa upp utan hiss och nästa 9 tr upp fast med hiss dårå.

Barnpassning är redan fixat

Veckan som följer därpå tänkte vi ägna åt flyttstäd och då finns det ytterligare en chans att med en svamp i högsta hugg joina vårat glada flyttsällskap.


Låter det lockande? Ring eller maila isåfall gärna någon av oss och meddela vad just du vill göra och när så vi vet hur mycket kaffe vi ska göra.

Och just det: Att bara komma förbi och spela sin favoritlåt på mobilen eller bjuda på glada tillrop eller nåt är såklart också sjukt uppskattat!

Kram och hej!

/Susanna och Daniel m.fl.