lingv181

Jag mötte en granne i hissen. Han undrade på finskbruten svenska om vi flyttade in eller ut. "In!" svarade jag glatt. "Jaså, jaha. Själv är jag på väg ut. Det är så jävvla stökigt här och så jävvla lyhört. Jag står inte ut längre."

Det gjorde mig glad. Inte för att han flyttar ut, så satans ytlig är jag inte att jag störs av att han gick klädd i ett grällt joggingset med bruna loafers till (!). Men det påminde mig om att vi inte längre kommer vara de enda i huset som väsnas såväl dag som natt. Vi kommer inte ens vara den enda barnfamiljen! Med tio hemmavarande barn av tolv i lägenheten bredvid och fem barn i den tvärs över ligger vi med våra två plus ett barn ganska soft till. Om inte annat finns det mängder av andras barn att skylla på om någon nu skulle ha en åsikt.