Piss(mar)odör

På väg ut ur huset, när Jabba låg på golvet och skrek för att hissen åkt iväg och Loppan surade för att jag ite fällt ner ryggstödet på vagnen, kom en kvinna med en stor flåsig hund in genom porten. Hon liksom så många andra hälsade oss välkomna till huset (snacket verkar gå om att vår sjua inte längre är tom) och gladde sig på något sätt åt att vi skapade en nationell balans i huset. Och så fick jag förklaringen till varför det alltid luktar piss i entrén. Någon, som jag tror att hon kallade för Hemliga Pissarn eller möjligen Pissmysteriet, har i elva års tid urinerat precis utanför dörren till lilla hissen. Bra att veta. Men  vem som målat överjävligt fula katter och vaser på väggen fick jag tyvärr inte veta. Det stora mysteriet kvarstår alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0