Förbryllad.
Den Ömma Modern är idag lite extra öm i både skalle och kropp. Jag har försökt räkna på hur många öl det blev och är inte helt säker men jag tror att det blev nästan fyra och en halv (!) mellanöl. Vilt.
Jag minns inte hur längesedan det var jag fick i mig sådana mängder alkohol på en och samma kväll. Vilket troligtvis också är anledningen till att jag förträngt hur det kunde vara på krogen en helt vanlig torsdagkväll. Och jag kan inte riktigt avgöra vilka av männen som var mest patetiska - de dyngfulla födelsedagsfirande peruanerna som gång på gång och med något desperat i blickarna försökte äntra vårt bord med hjälp av taffliga kommentarer. Eller om det var anarkistsnubben vars raggningsreplik var "Vill ni prata politik, om Palestina till exempel?". Alltså han, med ett marlboropaket i sin hand (I rest my case!), som sedan faktiskt oombedd slog sig ned vid vårt bord, och med den klassiska Jag Frågar Det Jag Vill Berätta Om Mig Själv-tekniken på kort tid kunde ge oss den mesta informationen om hans fantastiska person. Vi flickor satt ju ändå bara där alldeles ensamma. Men kom igen! Om du vill verka anarkistisk, medveten och tilldragande - sluta hylla Pirates of the Caribbean! Det spelar ingen roll att Jonny Depp har kajal, det är fortfarande bara en helt vanlig snubbefilm (om än ganska underhållande förstås).
Jag kan inte förstå hur så många män tror att vi VILL ha deras sällskap. Varför skulle vi vilja det? Varför har män så förbannat svårt att uppfatta cynism och ironi? Och vad har de för filter i öronen som får "Kan du vara vänlig att gå, vi vill faktiskt vara ifred!" (alternativt "Dra åt helvete!") att låta som "Snälla, stanna och få mig att känna mig som en komplett kvinna!". Och om två jävligt coola tjejer dansar järnet för sin egen skull på ett i övrigt tomt dansgolv, vad i himmelens vilda parader får firmafestklädda medelålders män att tro att de där tjejerna istället vill dansa med dem? Eller sluta dansa för att tacksamt dricka den drink de skulle bli bjudna på isåfall. Det går över mitt förstånd.
Det var en kul kväll trots allt. Och att sedan i lagom tid få komma hem till Största Sängen Hökarängen och krypa ned bredvid ett mysvarmt barn slår alla efterfester i världen!
Jag minns inte hur längesedan det var jag fick i mig sådana mängder alkohol på en och samma kväll. Vilket troligtvis också är anledningen till att jag förträngt hur det kunde vara på krogen en helt vanlig torsdagkväll. Och jag kan inte riktigt avgöra vilka av männen som var mest patetiska - de dyngfulla födelsedagsfirande peruanerna som gång på gång och med något desperat i blickarna försökte äntra vårt bord med hjälp av taffliga kommentarer. Eller om det var anarkistsnubben vars raggningsreplik var "Vill ni prata politik, om Palestina till exempel?". Alltså han, med ett marlboropaket i sin hand (I rest my case!), som sedan faktiskt oombedd slog sig ned vid vårt bord, och med den klassiska Jag Frågar Det Jag Vill Berätta Om Mig Själv-tekniken på kort tid kunde ge oss den mesta informationen om hans fantastiska person. Vi flickor satt ju ändå bara där alldeles ensamma. Men kom igen! Om du vill verka anarkistisk, medveten och tilldragande - sluta hylla Pirates of the Caribbean! Det spelar ingen roll att Jonny Depp har kajal, det är fortfarande bara en helt vanlig snubbefilm (om än ganska underhållande förstås).
Jag kan inte förstå hur så många män tror att vi VILL ha deras sällskap. Varför skulle vi vilja det? Varför har män så förbannat svårt att uppfatta cynism och ironi? Och vad har de för filter i öronen som får "Kan du vara vänlig att gå, vi vill faktiskt vara ifred!" (alternativt "Dra åt helvete!") att låta som "Snälla, stanna och få mig att känna mig som en komplett kvinna!". Och om två jävligt coola tjejer dansar järnet för sin egen skull på ett i övrigt tomt dansgolv, vad i himmelens vilda parader får firmafestklädda medelålders män att tro att de där tjejerna istället vill dansa med dem? Eller sluta dansa för att tacksamt dricka den drink de skulle bli bjudna på isåfall. Det går över mitt förstånd.
Det var en kul kväll trots allt. Och att sedan i lagom tid få komma hem till Största Sängen Hökarängen och krypa ned bredvid ett mysvarmt barn slår alla efterfester i världen!
Kommentarer
Trackback
