Moskén är riven!

Och därmed är även högtalarna precis utanför vårat hus borta. Kanske slipper vi hädanefter vakna innan gryningen till ljudet av dagens första böneutrop (eller barnutrop som Louie kallar det). Visserligen det mest melodiska av dygnets alla fem, killen har koll, men ändå. Vaknar jag eller Dexter vid den tiden somnar vi inte om.

Först maskiner, sedan beduiner.



Idag tänkte några av oss promenera till Beduinbyn. Jag är inte helt säker, men jag antar att det kan vara den som Israel (när Sinai ännu var ockuperat av dem) lät bygga på sjuttiotalet för att möta behovet från alla hippies som kom till Dahab och undrade var Beduinbyn låg. Vansinnigt roligt!

Hur som helst så kom vi aldrig fram. Vi stannade på ett ställe för att käka lunch och råkade fråga var man kunde rida på dromedarer eftersom treåringarna var sugna. Vips hade någon ringt efter någon och en trekvart senare dök en tonåring upp med tre dromedarer, minst två meter i mankhöjd, som han kallade för små. En av dem lät exakt som Chewbacca.

Efter kort tur i stekande sol drog vi hemåt igen.

Två stjärnor.



"Hallå, jag är faktiskt inte sjösjuk alls!"



Också en dromedar. (Och Maria.)



Fler bilder från dagen:

Hungrig get.



Universellt språk. Bara lite snyggare här.



Kritor för kroppsmålning i dagens kalenderpaket. Dexter, säker på handen, hjälper Louie att bli Kapten Sabelsork.



To be continued...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0