lingv181 -

Med två dagar kvar.

Dahab expanderar. Det innebär att vissa saker i infrastrukturen inte hänger med. Central sophantering till exempel. Det ligger sopor precis överallt, till getternas stora glädje och renhetsbortskämda svenskars förfäran. Och när det i en vanlig svennestad i juli börjar lukta grill överallt på kvällarna, så sprider sig här en doft av brända sopor.

Och jag vet inte om det är just på grund av soporna som det finns ganska många flugor eller om det är all natural. Jag räknade till 27 på frukostbordet på taket i morse. Jag djupandas och försöker tänka att jag inte ska försöka ändra det som inte går att ändra. Men flugor i ansiktet är ändå riktigt irriterande.

Vattenförsörjning är väl ett annat problem. Den tidigare lösningen, vad det nu var, kraschade för några månader sedan så kranvattnet är värre än vanligt. Vi badar i extrasaltat havsvatten och duschar i bräckt. Jag blir lika förvånad varje gång jag råkar borsta tänderna med kranvatten eller duschar med öppen mun.

Men vi trivs. Och jag undrar vad ett hus kostar egentligen. Jag har just läst att när man söker efter hus ska man nogsamt undersöka om det ligger nära en moské eller högtalare från moskén. Då ska man tänka om ett par gånger. Samma sak om det ligger nära en skola, eftersom alla skolbarn har högljudda sångsamlingar till Allahs ära på morgnarna.

Igår blev det äntligen ridtur! Tre timmar längsmed stranden, sedan in mellan berg och vidare till oas. Jag red på Habla som visade sig vara ganska långsam. Camal, vår guide, tolkade det som att jag var lite försiktig och inte ville att det skulle gå för fort. Haha, ja jösses! Sista biten bytte jag häst med Sofia, hon hade en riktigt kraftfull vinnarskalle till kuse, och fick äntligen lite vansinnesgalopp. Lycka!

Maria, Sofia och headless Camal.