Ålder är som tomma kalorier. Eller nåt.
I fredags fyllde jag 33 år. 33 låter snyggt. Moget fast estetiskt tilltalande. Det kändes fint och riktigt vuxet att fylla 33. Igår skrek jag jävla gubbe åt en man som försökte mästra mig inför sin lille son. Sedan gav jag honom fingret. Det där med vuxenhet kanske ändå inte kommer med antalet levda år.
Födelsedagen blev lyckad. Som nybliven födelsedagsfirare hade jag förväntansfullt (eller var det möjligen bara stress?) forslat hem mat och alkohol i dagarna två, och barnen skulle vara utlånade till Farföräldrarna över natten. Som gjort för riktigt höjdarkalas alltså. För mig liksom! En hisnande känsla. Ett frö av hybris hade redan börjat slå rot.
På morgonen fick jag den vackraste Ja må hon leva-sång jag någonsin hört. Dexter och Louie sjöng med ljusa klara röster och Maken höll respektfullt tyst. Av Dexter fick jag sedan en bit avklippt toarulle inslagen i hemmagjort omslagspapper. En kikare i världsklass! Och i ett jättepaket från Maken med familj låg... Guitar Hero! Som jag inte blivit bortskämd nog efter det så fick jag ytterligare ett paket. En tone port (http://line6.com/toneportgx/). Äntligen har jag något att skylla på när jag inte vill träffa folk!
När Dexter framåt lunchtid kräktes för andra gången så jag ingen annan utväg än att ställa in hela kalaset. Även om vi var ganska säkra på att det var helt vanligt feberkräks så kanske jag skulle få svårt att överföra samma övertygelse till gästerna. Så jag styrde om riktningen till Södra Teaterns utebar. Jäklars vad jag gillar det stället! Eftersom vi kom tidigt fick vi en massa plats på en av madrasserna och halvlåg där ända till halvtvå på natten. Jag fick drinkar och vin och en massa präsanger, alltifrån hemmaodlade rädisor och pärlplatta till holy toast och mjukporr. Och av sambosarna, framförallt den ena, fick jag en långturridning i småland! Vi ska åka tillsammans hon och jag, rida på stora nordsvenskar och sova i tält eller vindskydd. Mörkerrädsla, småkrypsfobi, skenande fantasi och alldeles för många sedda skräckfilmer jämt fördelat på oss två, kan göra natten i vindskyddet till en riktigt spännande upplevelse.
Tyvärr blev jag aldrig särskilt full på hela kvällen trots mina vänner gjorde sitt bästa med att hålla mina glas fyllda. Eller, lite full var jag nog allt eftersom jag när jag kom hem tyckte att det var en fantastisk idé att lägga mig bredvid Maken och sjuk, men arg, Dex istället för i ett eget rum. Efter några få timmars osammanhängande sömn kände jag mig ungefär lika mosig som efter en vecka på festival. Småbarn - festival, småbarn - festival. Same same but different.
Men lyckad födelsedag som sagt. Och jag kommer nog att göra om det nästa år, fylla år alltså, även om 34 inte är lika snygg som 33. Och förresten så är jag ändå max 22 år, uppenbarligen.
Födelsedagen blev lyckad. Som nybliven födelsedagsfirare hade jag förväntansfullt (eller var det möjligen bara stress?) forslat hem mat och alkohol i dagarna två, och barnen skulle vara utlånade till Farföräldrarna över natten. Som gjort för riktigt höjdarkalas alltså. För mig liksom! En hisnande känsla. Ett frö av hybris hade redan börjat slå rot.
På morgonen fick jag den vackraste Ja må hon leva-sång jag någonsin hört. Dexter och Louie sjöng med ljusa klara röster och Maken höll respektfullt tyst. Av Dexter fick jag sedan en bit avklippt toarulle inslagen i hemmagjort omslagspapper. En kikare i världsklass! Och i ett jättepaket från Maken med familj låg... Guitar Hero! Som jag inte blivit bortskämd nog efter det så fick jag ytterligare ett paket. En tone port (http://line6.com/toneportgx/). Äntligen har jag något att skylla på när jag inte vill träffa folk!
När Dexter framåt lunchtid kräktes för andra gången så jag ingen annan utväg än att ställa in hela kalaset. Även om vi var ganska säkra på att det var helt vanligt feberkräks så kanske jag skulle få svårt att överföra samma övertygelse till gästerna. Så jag styrde om riktningen till Södra Teaterns utebar. Jäklars vad jag gillar det stället! Eftersom vi kom tidigt fick vi en massa plats på en av madrasserna och halvlåg där ända till halvtvå på natten. Jag fick drinkar och vin och en massa präsanger, alltifrån hemmaodlade rädisor och pärlplatta till holy toast och mjukporr. Och av sambosarna, framförallt den ena, fick jag en långturridning i småland! Vi ska åka tillsammans hon och jag, rida på stora nordsvenskar och sova i tält eller vindskydd. Mörkerrädsla, småkrypsfobi, skenande fantasi och alldeles för många sedda skräckfilmer jämt fördelat på oss två, kan göra natten i vindskyddet till en riktigt spännande upplevelse.
Tyvärr blev jag aldrig särskilt full på hela kvällen trots mina vänner gjorde sitt bästa med att hålla mina glas fyllda. Eller, lite full var jag nog allt eftersom jag när jag kom hem tyckte att det var en fantastisk idé att lägga mig bredvid Maken och sjuk, men arg, Dex istället för i ett eget rum. Efter några få timmars osammanhängande sömn kände jag mig ungefär lika mosig som efter en vecka på festival. Småbarn - festival, småbarn - festival. Same same but different.
Men lyckad födelsedag som sagt. Och jag kommer nog att göra om det nästa år, fylla år alltså, även om 34 inte är lika snygg som 33. Och förresten så är jag ändå max 22 år, uppenbarligen.
Kommentarer
Postat av: indievuxen
Å, kräkande barn på ens födelsedag. Can't beat the feeling.
Trackback
