Shopaholic.
Eftersom jag trodde att skattepengarna skulle komma idag gick jag bananas igår och tokshoppade upp alla våra sista pengar. För det fick jag en klänning, ett par byxor, ett par flip flops, ett armband, ett linne och skoskav. Det mesta var tillverkat av barn i Bangladesh (förutom skoskavet då men det fick jag säkert bara för att skofabriksbarn har så dålig känsla för kvalitet) så det blev inte särskilt dyrt. Men pengarna tog alltså slut ändå. Och inga sköna skattepengar i sikte.
Hur som helst så passade jag på att göra en liten studie av klädbutiker och kom fram till följande: På de stora kedjorna fanns det ofta fullt av storlek 34 och 36 kvar av ett klädesplagg men ingen genomsnittsstorlek så långt ett dammigt öga kunde nå. Självklart började jag fundera på varför. Sjävklart snirklar sig hjärnan genast in på konspirationsteorier. Sjävklart är det så att STATEN vill att vi ska köpa för små storlekar, inte äta på flera veckor och sedan pressa oss i plagget ifråga. Sedan sitter vi där, fast i ett moderiktigt plagg och av svält så matta och orkeslösa att vi inte ids protestera mot någonting. Ett perfekt folk att styra. Och tänk så snygga dessutom!
Sedan tänker jag att det kanske är lite orealistiskt. För om staten vill få oss att bli viljelösa miffon så lägger de ju bara droger i dricksvattnet som vanligt.
En annan förklaring ligger kanske snarare i självaste modeindustrin som, jag vet inte, verkar anta att svenskar är mindre än vad de är. Jag minns att när jag bodde i Barcelona för åtta år sedan pågick en debatt angående klädstorlekarna. De var helt enkelt för små, i butikerna hängde kläder i storlek 30 och uppåt. De redan nätta katalanskorna tvingades alltså helt enkelt banta ner sig, för det är ju alltid status med så liten storlek som möjligt. Hej Anorexi! Kanske är det den vägen vi skola vandra här i Sverige också.
Men frågan är vad det egentligen kommer ifrån. VEM är det som bestämmer att storlekarna inte ska anpassas efter vanliga kroppar utan efter en skelettfetischists våta drömmar, och att kläderna sedan får hänga osålda i butik? Var börjar det? Och varför? Jag är förbryllad.
Men utattiallafall. Jag hade en massa fler studieresultat från min shoppingtur men de kom alldeles av sig. Jo, Beyond Vintage är fan den äckligaste second hand-butiken jag upplevt. Alla kläder är om inte helt smutsiga så solkiga. Många kläder luktar fuktkällare och kanske luktar alla svett i armhålan, jag vågar inte chansa. Det mesta jag prövat har varit mer eller mindre trasigt. Ett enda ord maler runt i skallen på mig när jag är där: Pälsängrar. Bluärk. Jag fattar inte hur man skulle vilja jobba där. Kanske är det därför de tar så löjligt höga priser för trasorna, ägarna måste ha råd att betala skithöga löner för att få personalen att stanna kvar.
Jahapp. Så var det väl inget mer. Förutom att HM har den sämsta ljussättningen av alla butiker. Hur man än står så blir man bländad. Men NU är det slut. Förresten hörde jag precis på Bank på Telefon att mina skattepengar kommit nu. Det blir kanske en ny runda imorgon dårå. Med nya studier och mera skoskav.
Hur som helst så passade jag på att göra en liten studie av klädbutiker och kom fram till följande: På de stora kedjorna fanns det ofta fullt av storlek 34 och 36 kvar av ett klädesplagg men ingen genomsnittsstorlek så långt ett dammigt öga kunde nå. Självklart började jag fundera på varför. Sjävklart snirklar sig hjärnan genast in på konspirationsteorier. Sjävklart är det så att STATEN vill att vi ska köpa för små storlekar, inte äta på flera veckor och sedan pressa oss i plagget ifråga. Sedan sitter vi där, fast i ett moderiktigt plagg och av svält så matta och orkeslösa att vi inte ids protestera mot någonting. Ett perfekt folk att styra. Och tänk så snygga dessutom!
Sedan tänker jag att det kanske är lite orealistiskt. För om staten vill få oss att bli viljelösa miffon så lägger de ju bara droger i dricksvattnet som vanligt.
En annan förklaring ligger kanske snarare i självaste modeindustrin som, jag vet inte, verkar anta att svenskar är mindre än vad de är. Jag minns att när jag bodde i Barcelona för åtta år sedan pågick en debatt angående klädstorlekarna. De var helt enkelt för små, i butikerna hängde kläder i storlek 30 och uppåt. De redan nätta katalanskorna tvingades alltså helt enkelt banta ner sig, för det är ju alltid status med så liten storlek som möjligt. Hej Anorexi! Kanske är det den vägen vi skola vandra här i Sverige också.
Men frågan är vad det egentligen kommer ifrån. VEM är det som bestämmer att storlekarna inte ska anpassas efter vanliga kroppar utan efter en skelettfetischists våta drömmar, och att kläderna sedan får hänga osålda i butik? Var börjar det? Och varför? Jag är förbryllad.
Men utattiallafall. Jag hade en massa fler studieresultat från min shoppingtur men de kom alldeles av sig. Jo, Beyond Vintage är fan den äckligaste second hand-butiken jag upplevt. Alla kläder är om inte helt smutsiga så solkiga. Många kläder luktar fuktkällare och kanske luktar alla svett i armhålan, jag vågar inte chansa. Det mesta jag prövat har varit mer eller mindre trasigt. Ett enda ord maler runt i skallen på mig när jag är där: Pälsängrar. Bluärk. Jag fattar inte hur man skulle vilja jobba där. Kanske är det därför de tar så löjligt höga priser för trasorna, ägarna måste ha råd att betala skithöga löner för att få personalen att stanna kvar.
Jahapp. Så var det väl inget mer. Förutom att HM har den sämsta ljussättningen av alla butiker. Hur man än står så blir man bländad. Men NU är det slut. Förresten hörde jag precis på Bank på Telefon att mina skattepengar kommit nu. Det blir kanske en ny runda imorgon dårå. Med nya studier och mera skoskav.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Jag tror de vill få oss att känna oss både fula och tjocka. Staten alltså. De vill knäcka oss. Mamma och pappa har egen brunn - så de får inga droger. Ha ha.
Trackback
