En bitter en.
05:30 är ingen bra tid att gå upp. Inte för någon, särskilt inte för Den Ömma Modern med Det Dåliga Morgonhumöret. I morse vaknade Dexter ungefär då, sådär mitt i natten alltså. För dagen alltså. Precis som igår. Vid den tiden vaknade även Roxanna och gick in till sina föräldrar, drack välling och sedan sov alla Starcks till typ 12. Ibland känns livet så orättvist på något sätt.
Men sedan får jag kaffe med egentid och allt blir bättre igen.
Men sedan får jag kaffe med egentid och allt blir bättre igen.
April.
Nu har vi bott i vår lägenhet ett tag. Det funkar fint. Lägenheten är fin. Barnen är fina mot varandra (ofta). Vi är fina allihop. Vi är faktiskt så fina att Hem och Hyra, Hyresgästföreningens egna tidning, varit hemma hos oss och intervjuat. Jag är en mediaprostituerad. Men fin.
Igår tog jag mitt ansvar som hyresgäst och gick på ett möte hos hyresgästföreningen angående den upprustning av området som Stockholmshem planerar till nästa år. Det ska bli grönare och mer blind-, panschis- och barnvänligt.
När jag kom till lokalen som mötet skulle vara i trodde jag att jag hamnat fel. Det verkade vara ett helt vanligt PRO-möte och min närvaro drog ned ålderssnittet med några tiotal år, kanske fyrtio. Men jag hade hamnat rätt. Mötet blev en helt fantastisk upplevelse i missnöje, mötesovana och gamla invanda roller inventarierna emellan. En mer detaljerad beskrivning kommer så småningom.
I övrigt är den stora hissen allt som oftast trasig. Den funkade ett tag efter en omfattande tvåveckorsreparation, efter det gick den döende långsamt (en nedsaktning på 30%) och sedan dog den igen.
Den lilla hissen som nästan precis rymmer maxantalet personer (tre) gör sitt bästa i morgonrusningen för att klara trycket från nio våningar med fem hushåll på varje.
Igår hade någon visst köpt en dubbelsäng och tänkte få upp den till sin lägenhet. Muahaha, tror de att vi bor på Kungsholmen eller? Vissa tar sig rättigheter minsann.
Igår tog jag mitt ansvar som hyresgäst och gick på ett möte hos hyresgästföreningen angående den upprustning av området som Stockholmshem planerar till nästa år. Det ska bli grönare och mer blind-, panschis- och barnvänligt.
När jag kom till lokalen som mötet skulle vara i trodde jag att jag hamnat fel. Det verkade vara ett helt vanligt PRO-möte och min närvaro drog ned ålderssnittet med några tiotal år, kanske fyrtio. Men jag hade hamnat rätt. Mötet blev en helt fantastisk upplevelse i missnöje, mötesovana och gamla invanda roller inventarierna emellan. En mer detaljerad beskrivning kommer så småningom.
I övrigt är den stora hissen allt som oftast trasig. Den funkade ett tag efter en omfattande tvåveckorsreparation, efter det gick den döende långsamt (en nedsaktning på 30%) och sedan dog den igen.
Den lilla hissen som nästan precis rymmer maxantalet personer (tre) gör sitt bästa i morgonrusningen för att klara trycket från nio våningar med fem hushåll på varje.
Igår hade någon visst köpt en dubbelsäng och tänkte få upp den till sin lägenhet. Muahaha, tror de att vi bor på Kungsholmen eller? Vissa tar sig rättigheter minsann.
